Svenskar ser gärna sig själva som ett friluftsälskande folk. Frågan är dock om vi verkligen är det. En sak som nog får många att tveka är det faktum att det görs så många satsningar för att få fler att upptäcka friluftslivets tjusning. Borde inte det gå av sig självt, egentligen?

Friluftsliv har en speciell plats i många svenskars hjärtan, och när vi är på resa svarar vi gärna ”naturen” när vi får frågan om vad som är det bästa med vårt hemland. Allemansrätten framhålls med all rätt som något att vara stolt över, men hur många av oss utnyttjar den egentligen? Om man jämför med Norge, där det är en mycket populär fritidssysselsättning att gå på tur, så kan man fråga sig om vi verkligen är ett så friluftsälskande folk. Detsamma gäller jämförelser med Storbritannien, Tyskland och USA, där man också är mycket förtjusta i vandring, paddling och andra liknande aktiviteter.

Om vi tar med jakten i beräkningen ser det lite annorlunda ut. Jakt och fiske är stora fritidsintressen i Sverige, inte bara bland de som bor på landbygden. Jakt är också en form av friluftsliv som ökar. Det görs många satsningar för att få fler intresserade av jakt och viltvård, och tillströmningen av nybörjare är stark. I Östersundsposten kan man läsa om en jakt för personer som nyligen tagit jägarexamen.

Vad gör en friluftsstrateg?

Även på andra områden än jakt görs ansträngningar för att få fler att upptäcka friluftsliv. Inte minst är det intressant för staten och kommunerna att få fler att ge sig ut i naturen, eftersom det gör medborgarna mindre stressade, friskare och förhoppningsvis gladare. Det skulle ge stora samhällsvinster om nya och gamla svenskar kunde anamma den norska vanan att gå på tur på helgerna.

Därför har flera kommuner, däribland Sundsvall, tillsatt friluftsstrateger. I Medelpads största stad heter han Anders Erlandsson, och man kan läsa en intervju med honom i Sundsvalls tidning. Hans målsättningar är inte lågt satta: hans mål är att Sundsvall ska bli Skandinaviens bästa friluftskommun. Det är inte en liten målsättning, men kanske har Norrlands tredje största tätort vissa fördelar som åtminstone kan sätta staden på friluftskartan. Befolkningsunderlaget är ju ganska stort, vilket gör att kommunen har ekonomin för att satsa på friluftsanläggningarna. Samtidigt är orten tillräckligt liten för att det ska vara enkelt att snabbt ta sig ut från centrum till skidspår, rullskidbanor och annat.

Ut i skogen!

Men frågan är egentligen om tillsättandet av en friluftsstrateg snarare är en del av problemet än av lösningen. Visst finns det satsningar som en kommun kan göra för att locka till sig friluftsintresserade. Ett bra exempel är Ekerö väster om Stockholm, som satsat på breda, jämna cykelbanor och vägar som lockar cyklister och rullskidåkare från hela 08-området. Det är också viktigt med bra kommunikationer för att kunna ta sig ut till badsjöar, vandringsleder och elljusspår.

Men kommunerna kan inte få ut folk i skogen, hur många strateger man än anställer. Det är vi själva som måste lämna soffan, sätta mobilen i flygplansläge och ge oss ut i naturen. Det är vad norrmännen gör.